bookupied.blogg.se

Elaine är runt 50års åldern och ska visas upp på en retrospektiv utställning i sin hemstad Toronto, Kanada. Här har hon inte befunnit sig på ett flertal år. Under bokens gång får vi följa Elaine berätta om sin barndom och vidare ut i tonåren och vuxenlivet för att förstå hur hon hamnade här där hon hamnade, i den feministiska konstvärlden sökandes efter en Cordelia hon nätt och jämt minns.

 

Elaine växer upp på landsvägen med bror, mor och far, varav fadern är forskare inom zoologi. Det är 40tal och Elaine vänjer sig vid sin broders sällskap, en pojkes sällskap, men läser böcker om flickor och deras bestyr och ritar klänningar med puffärmar. När de köper ett hus i Toronto och Elaine får möjligheten att nu äntligen leka med flickor blir det inte riktigt som hon tänkt sig. Det börjar väl, men flickor visar sig vara mystiska, oförutsägbara och grymma ting. Elaine slits mellan att behaga och få sig själv att svimma för att slippa gå till skolan. 

 

Det är lika mycket en berättelse om en persons liv, som en berättelse att lära sig vara kvinna, om kvinnokroppen och männsklighetens nycker. Där finns fasta genusroller som dock föräldrarna inte är särskilt förankrade i - tvärtom, snarare samhället runtomkring (framförallt flickorna). Elaine söker sig delvis till religon, men tar så småningom modet till sig och blir sin egen person. Denna person beblandar sig snart med konsten och glömmer bort delar ur sitt tidigare liv. Hon är rädd för att minnas.

 

Atwood skriver en oerhört detaljerad levnadsskildring med mycket vardagsliv, men än dock intresseväckande och jag klamrar mig fast vid denna 479 sidor långa bok och vill inte att den ska ta slut. Den är skriven i 15 delar med fem-sex kapitel där första kapitlet alltid är i nutid, varav uppväxtåren följer.

 

Detta är min första bekantskap med Margaret Atwood och har absolut fått mig att vilja prova mer! Nu är jag bara rädd att hennes andra verk inte ska leva upp till mina förväntningar (vet att hon skriver lite sci-fi vilket jag absolut inte är intresserad av) och att jag ska ligga i småpanik och hata mitt litterära liv. Lite så känns det just nu i allmänhet med läsningen. Jag klarar inte av att läsa dåliga böcker, då kommer jag ge upp. Men den här, ja den var ett stänk från ovan som jag av ren slump snubblade över på biblioteket. Vad vore livet utan biblioteket?