bookupied.blogg.se

Med båt över havet åker japanska kvinnor i åldrarna ca. 12 till 32 iväg till Amerika för att träffa sina blivanda män. Japanska män som skickat bilder som är snyggare än verkligheten, brev som beskriver lyx och flärd när de flesta i själva verket vill ha arbetshjälp eller någon att värma sängen. Resan tar vid någon gång innan andra världskriget och vi får följa med i ett vi-perspektiv, ett kollektiv av kvinnor som upplever, ofta samma, men också olika öden och liv. När kriget kommer och, vad jag antar är Pearl Harbor-attacken, blir de inte endast osäkra i sina hem utan också i landet som helhet. Amerikanerna vill inte ha med japaner att göra. Män börjar förvinna och det talas om listor, att göra ditten och datten för att förhindra att ens egen man ska tas ifrån en och lämna barnen och farmen lidande. En del sparkas som piga, en del får skjul och lador rånade och saker uppbrända av andra grannar med asiatiskt påbrå.

 

Det mest intressanta med denna fantastiska lilla roman (förutom den historiska aspekten) är perspektivet. Trots det övergripande vi-perspektivet får vi ändå lära känna kvinnorna och deras olika levnadsförhållanden. Historien som utspelas är oerhört gripande och skrivstilen gör det än mer intensivt. Det är ingen action eller plot, men boken är än dock snabbläst och jag drivs igenom, jag vill fortsätta och få reda på hur dessa kvinnor klarar sig. Hur ska det gå för dem? Vad hände tillslut? På ynka 129 sidor har Julie Otsuka fått till en himla bra berättelse med djup och större mening än många tegelstenar jag läst.