Författare: Susanna Martelin
Förlag: Alfabeta (2017)
Sidor: 237
 
 
 
Alex och K lärde känna varandra på högstadiet. Alex var fjorton år då och K var ny på skolan. Hans namn var svårt för folk att uttala, så tillslut slutade dem att försöka. Krzysztof. Alex hade inga problem med det. De blev bästa vänner, som syster och bror. Ibland försvann K en vecka eller två, utan att någon viste vart han var. Han kunde dyka upp hos Alex helt plötsligt och vilja visa henne en plats. Eller ett fotografi. Han jobbade med en utställning när Alex en dag i stallet plötsligt fick ett samtal av sin pojkvän Rick. De hade nyligen flyttat ihop. Rick hade ringt och berättat att K kört av vägen.
 
'"Jag har saknat dig", flämtar Rick. "Jag saknar dig."
"Jag är ju här", säger jag, men jag ser att Rick inte är övertygad.'
 
Vad händer med relationer när någon dör? Hur påverkar det dom som står bredvid de drabbade? Det berättas det om i den här boken. Det är en berättelse om extremt stark vänskap, om tillit och tålamod. Men också om oerhörd sorg och hur skör sorgen gör en. Hur sorgen kan gripa tag och nästintill smula sönder allt runt om kring. Även det där som betyder mest. I Alexandras fall, Rick och stallet.
 
"Relationer påverkas när någon dör."
 
Så långt vi kan följas är en ny ungdomsroman. Sorglig, men också spännande. Alex har ett hästintresse som jag som icke-hästperson ändå uppskattade att läsa om. Hon tar hand om problemhästar. Och vänskapen till en ny person i stallet var riktigt fin. Jag rekommenderar den här boken till dig som vill gråta.
2017, Döden, Familjeförhållanden, Hästar, Kärlek, Sex, Sorg, Syskon, Unga vuxna, Ungdomsbok, Vänskap, Våld, YA,

Kommentera

Publiceras ej