Titel: Skuggan
Författare: Marit Furn
Förlag: Albert Bonniers
Sidor: 392
Paris 1895.
Zygmunt Pietziewzskoczky har antagit ett jobb som spion åt en tysk man. Det innebär en flytt från Stockholm till Paris där han ska spionera på August Strindberg. Z är utbildad kemist och hans far en känd sådan. Z är en vilsen ung man, ganska passiv, opassionerad och anonym. Han smälter lätt in i omgivningen på Paris gator. Vi får följa hans dagboksanteckningar som börjar med att han i flera veckor sitter på en bänk utanför mentalsjukhuset där S just nu befinner sig, och försöker få en skymt av honom. Z är väldigt ensam, frusen och fattig. Han bor inackorderad i ett litet rum där värdinnan aldrig känner igen honom. Hela tiden får han stålsätta sig själv att inte börja skriva om sitt eget liv och sina egna tankar, han försöker att endast rapportera i dagboken om S, men hans själsliga plågor glider ändå in.
Tillslut flyttar S in på samma värdshus, i rummet intill Z. Han borrar försiktigt ett hål i väggen som han kan spionera igenom. S är mitt inne i sin Inferno-kris och försöker komma underfund med alkemins hemligheter. Z vet egentligen ingenting om S förutom att hans chef vill komma åt hans forskning. De tror att S är ett geni, alkemin på spåret! Så ligger det dock inte till. Z bryter sig stundom in i S rum och upptäcker att hans forskning är helt från vettet. Det blir Z som plockar iordning bland S anteckningar, i smyg, och på så sätt leder in S på rätt spår. Det frustrerar Z fruktansvärt när han märker att S åter och åter avtar det rätta spåret och försöker lista ut livets mening på omöjliga vägar. Dagboken fylls mer och mer av vånda, besatthet, fattigdom och hunger. Hur livet brister och skuggan lägger sig över Z, gör honom nästintill osynlig även för sig själv. Hans enda sällskap är under en lång period vägglössen som han till en början försöker ta kol på, men så småningom välkomnar till sängen. Åtminstone vid dess bett känner han att han lever.
Marit Furns debutroman är oerhört skickligt berättat, jag kommer på mig själv med att ständigt undra ifall detta är sant. Finns Zygmunt på riktigt? Det är dock en fiktiv berättelse om Strindberg i andra hand och mänsklighetens nycker i första hand. Jag är nästan upprörd över hur lite jag hört om denna bok sen den kom ut förra året. Jag trodde själv att det inte var något för mig, men det får jag äta upp. Boken är oerhört intressant, sorglig, spännande, rolig och egentligen helt fantastisk.
Kommentera